Av reservofficerdistriktets vice ordförande

Tankar om reservisters tidsanvändning

Vi ordnade Helsingfors reservofficersdistrikts (HRUP) andra utbildningsdag 7.5. i Tusby. Dagen lyckades utomordentligt trots lite regn (vitsord 4,6/5). När jag läste responsen märkte jag en ofta återkommande kommentar: Ett endags utbildningsevenemang är av just lämplig längd, för det är lättare att förbinda sig/lova att delta/få deltagningstillstånd av familjen o.s.v., än till en kurs som varar hela veckoslutet. När vi ursprungligen hittade på att ordna distriktets utbildningsdag så valde vi att kurslängden skulle vara en dag, just av ovannämnda skäl. Detta mycket förståeliga och nästan självklara fenomen i responsen fick mig dock att fundera närmare på tidsanvändning för utbildningsevenemang, både ur deltagarnas och utbildarnas perspektiv.

Alla utbildares mardröm är att man först använder massor med tid för att förbereda en utbildning som man själv tycker att är lysande, men sedan dyker det upp bara några få deltagare. Lyckligtvis gick det inte så här vid HRUP:s utbildningsdag, utan kursen hade en mycket lämplig mängd deltagare (37 reservofficerare). Men sorgligt många reservistutbildare har någon gång stött på den beskrivna mardrömmen. Trots att frivilliga reservistutbildare ordnar utbildningar av ”kärlek till grenen” så känns fortfarande låga deltagarantal frustrerande. Därmed är det viktigt att fråga sig: Hur kan man undvika sådana situationer?

Problemet är inte det, att reservisterna skulle sitta hemma och lata sig och bara helt enkelt inte ids delta i tillställningar. I verkligheten handlar det om många förklarande faktorer, som kulminerar i följande problematik: Hur skall man få ett reservistevenemang att segra över allt annat, som övriga hobbyer eller tid spenderad med familjen (särskilt på veckoslut)? Här hamnar vi in i djupdykningen i reservisternas tidsanvändning. Alla har vi säkert – flera gånger – varit tvungna att avstå från något i princip intressant, på grund av annat program. Som arrangör av tillställningar är det därmed viktigt att också tänka på informeringens tidpunkt, utöver innehållet. Det är inte heller alls enkelt att definiera ”rätt” tidpunkt – för tidigt, och det hinner dyka upp nya tidtabellsmässiga problem och för sent, så har alla redan kalendrarna fulla. Men den viktigaste förutsättningen för lyckad informering – egentligen marknadsföring – är ändå innehållet. Utöver grundläggande information, som plats, tidpunkt, deltagaravgift, anmälningsförfarande o.s.v, måste det framgå ur marknadsföringen vad man för under kursen och varför det lönar sig att delta. Som utbildare/arrangör av en kurs är det oftast sjävklart varför tillställningen är intressant, men det är viktigt att lyckas formulera varför i ord. Även om jag gärna skulle använda en eller två dagar ur mitt enda liv för någon sak, så måste orsaken till varför så är fallet kunna förklaras för andra på ett begripligt sätt. Bara på detta vis kan en potentiell deltagare inspireras till at delta.

När man talar om tidsanvändning för utbildningsevenemang är det också bra att komma ihåg att deltagarna de facto använder sätter ner minst tid på utbildningen. Utöver själva utbildningstillfället sätter utbildarna och arrangörerna ner timtal, rentav dagar, på att förbereda utbildningen; och i den här beräkningen är inte medräknat all tid som gått åt till att först lära sig utbildningsämnets substans. Utan utbildare blir det ingenting av utbildninsevenemang. Med tanke på denna överlopps tidsanvändning från utbildarnas sida är det paradoxalt att det på så många ställen (i föreningar, distrikten, i MPK) är en förvånansvärt liten grupp aktiva utbildare som står för all utbildning. Detta är ett verkligt stort problem, och inte bara ur de aktiva utbildarnas tidsanvändningsperspektiv. Vad gör man sedan, om och när någon av dessa inte längre har möjlighet att delta lika aktivt som tidigare? Under våren har vi fått många nya medlemmar, som vill ha och behöver olika utbildningar. Alltid gläds vi ju åt ökningar i medlemsantal, men man borde också lyckas öka på de verkligt aktiva medlemmarnas antal. Annars går det lätt så, att man inte klarar av att möta medlemmarnas efterfrågan, varpå de inhiberar sitt medlemskap. Och i värsta fall får dessutom föreningens några aktiva utbildare nog av att hela tiden ordna utbildningar. Enkla svar finns det förstås inte (annars skulle problemet redan vara löst), men jag uppmanar alla att tänka på både sig själv och sin bekantskapskrets. Finns det någon bland dem som skulle kunna och vilja aktivera sig som utbildare?

Var och en har förstås sina egna prioriteter och tidtabellsmässiga bekymmer. Kanske reservisters vettiga tidsanvändning innebär att han/hon deltar i sådana tillställningarn och använder den mängden tid som han/hon upplever som meningsfull. Trots att aktiva utbildare använder en verkligt stor del av sin fritid på reservistverksamhet hoppas jag ändå att de också upplever det hela meningsfullt, åtminstone största delen av tiden. Jag skulle tro det, för de orkar ändå återvända till nästa uppdrag om och om igen. När jag läste utbildningsdagens respons och begrundade tiden som gått åt till förberedelser både för utbildarnas och min egen del, så klarnade en tanke i mitt huvud: Tid som man spenderar i givande reservistutbildning och i gott sällskap, är definitivt välanvänd tid.

Axi Holmström
Premiärlöjtnant (res)
2. vice ordförande i Helsingfors Reservofficersdistrikt